|
INTRODUKTION
Fria Universella Kyrkans uppgift är att främja Kristi verk i
världen; den är en fristående och självstyrande sammanslutning,
på intet sätt beroende av vare sig Rom eller någon annan
myndighet eller auktoritet utanför sin egen organisation. Den är
varken romersk-katolsk eller protestantisk men universell. Den kallar
sig fri universell då dess åskådning är både
fri och universell. Universell (Katolsk) betyder främst allomfattande,
men ordet har även kommit att syfta på den historiska kyrkans
betraktelsesätt och bruk till skillnad från senare framträdande
kyrkosamfunds.Fria Universella Kyrkan strävar att förena den
katolska gudstjänstformen - dess mäktiga ritual, dess djupa
mysticism och dess vittnesbörd om de sakramentala nådegåvornas
verklighet - med det vidaste mått av tankefrihet och hänsyn
till individens samvete.
Fria Universella Kyrkan uppstod som resultat av en fullständig omorganisation
1915-1916 av den gammalkatolska kyrkan i Storbritannien på en mer
liberal grundval. Den kyrkan härledde sina prästerliga vigningar
från Utrechts gammalkatolska ärkebiskopliga stift i Holland.
Fria Universella Kyrkan har omsorgsfullt bevarat den sålunda erhållna
successionen. Den historiska gammalkatolicismens religiösa och läromässiga
åskådning är inte den Fria Universella Kyrkans som, då
den betecknar sig som katolsk, gör detta för att ange den källa
varur dess prästerskap erhållit sina vigningar samt dess organiska
enhet med den historiska kyrkan.
TEOLOGISK OCH FILOSOFISK BAKGRUND
Fria Universella Kyrkan hämtar den centrala inspirationen för
sitt verk från en fast tillit till den levande Kristus och är
övertygad om, att en levande kyrkas livskraft växer i samma
mån som dess medlemmar inte blott firar minnet av en Kristus som
levde för två tusen år sedan, utan också söker
tjäna såsom redskap för den Evige Kristus, som ständigt
lever som en mäktig andlig närvaro i världen, ledande och
upprätthållande sitt folk. Kyrkan hänvisar till Kristi
löften som Han gav på jorden: "Se, jag är med eder
alla dagar intill tidens ände" (Matt 28:20) och "Var två
eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt
ibland dem" (Matt 18:20). Den uppfattar dessa löften som grundläggande
för all kristen gudsdyrkan, av vilken art den än är, om
den bara är uppriktig och sann.
Kyrkan framhåller vidare att Herren, förutom att han uppfyller
dessa löften till de enskilda troende om sin närvaro, instiftade
vissa rituella handlingar eller sakrament (i den grekisk-ortodoxa kyrkan
benämnda "mysterier"), som är avsedda att bereda ännu
större hjälp för Hans folk och att inom kyrkan användas
som särskilda kanaler för hans kraft och välsignelse. Genom
dessa nådemedel är Han alltid närvarande i sin kyrka och
ger de sina förmånen av gemenskap och förening med Honom,
ledande och beskyddande dem under livets alla skiften från vaggan
till graven.
Fria Universella Kyrkan erkänner sju sakrament: Dopet, Konfirmationen,
den Heliga Eukaristien, Avlösningen, Smörjelsen, Äktenskapet
och de Heliga Ordinationerna (diakon-, präst- och biskopsvigningarna).
För att åt församlingen säkerställa deras verkan,
vakar kyrkan med största noggrannhet över förvaltningen
av alla sakramentala handlingar. Fria Universella Kyrkan bevarar en episkopal
succession som erkännes såsom giltig av de kristna kyrkor som
bevarar den apostoliska successionen som en grundsats i sin tro.
Förutom att ha förevigat dessa sakramentala handlingar har Kristi
närmaste efterföljare fört en samling lärosatser och
vissa etiska principer vidare. En stor del av denna Kristi ursprungliga
undervisning har utan tvivel gått förlorad och annat har fördunklats
under tidernas lopp. Det som återstår är ett ovärderligt
arv att vårdas med kärleksfull omsorg och vördnad.
Fria Universella Kyrkan betraktar den Heliga Skrift, trosbekännelserna
och kyrkans traditioner som de medel med vilka Kristi lära har fortplantats
till Hans efterföljare. Den lägger inte in någon föreställning
om bokstavlig ofelbarhet i dem och kan inte heller, med hänsyn till
deras innehåll och historiska utveckling, finna hur någon
annan kyrka logiskt kan göra det. Kyrkan härleder från
dem vissa principer i fråga om tro och livsföring, vilka den
betraktar såsom grundläggande, sanna och tillräckliga
om än inte uttömmande, som grundval för rätt förståelse
och riktig livsföring.
Vid utformning av denna samling trossatser och etiska principer intager
Fria Universella Kyrkan i vissa avseenden en särställning bland
de kristna kyrkosamfunden. Den kristna kyrkan har i alla tider innehållit
skiftande tankeskolor. De medeltida skolastikerna, som systematiserade
teologin i den västerländska kyrkan, följde Aristoteles
metod, men de tidigare bland kyrkofäderna med filosofisk inriktning
var palatonister, och utan att underskatta det skolastiska systemets klarhet
och precision har Fria Universella Kyrkan mycket gemensamt med den kristna
traditionens platonska och neo-platonska skola. Kyrkan framhåller,
att en teologi kan rättfärdiga sig och ha varaktigt värde
endast i den mån som den kan motstå ständig omprövning
i ljuset av den framåtskridande mänskliga kunskapen och individuellt
andligt uppvaknande; en sådan teologi är av teosofins natur.
Teosofi (grekiska för "gudomlig visdom") skiljer sig från
teologi därigenom, att den framhäver betydelsen av varje individs
strävan mot andlig förståelse grundad på personlig
erfarenhet (gnosis eller sophia) i motsats till dogmatiska påbud
beträffande speciella skrifttolkningar, som kan vara begränsade
genom människans världsliga kunskap under en viss historisk
period. Medan vissa högre läror alltid tillhör uppenbarelsens
område, eftersom de ligger bortom vår fattningsförmåga
och insikt, finns det andra närmare liggande läror, som kan
undersökas och verifieras, och även vidareutvecklas, av de människor
som uppnått större andlig mognad. Människan, som till
sitt väsen är gudomlig, kan slutligen lära känna den
gudom vars liv hon delar och genom att gradvis under successiva liv utveckla
de gudomliga förmågor som är förborgade i henne,
kan hon tillväxa i kunskap om universum, som i sig självt är
uttrycket för det gudomliga livet. Denna väg att närma
sig den gudomliga sanningen har sedan Ammonius Sakkas' tid i 3:e århundradet
e.Kr. kallats teosofi och är densamma som de hinduiska Upanishadernas
urgamla Brahmavidya eller buddhisternas dhyana (kinesiska Ch'an, japanska
Zen). Den har sitt fulla stöd i den Heliga Skrift.
Termen "teosofi" har ständigt framträtt i den religiösa
tankevärlden såväl i Öst som Väst och den innebär
inte endast mysticismen, utan också den eklektiska (sammanställande,
utväljande) filosofin, som står att finna inom all religion.
Fria Universella Kyrkan erkänner inom Guds Faderskap en gudomens
modersaspekt som frambringar och när allt skapat liv. Denna aspekt
är representerad genom den Heliga Jungfru Maria, vars kärleksfulla
omsorg om alla kvinnor och barn och om alla som lider berikar vår
Herre Kristi gudomligt prästerliga verksamhet och den framträder
på jorden i vårt erkännande av livets helighet och visar
sig i det mänskliga moderskapets offer och kärlek, som framkallar
vår djupa vördnad och respekt.
Fria Universella Kyrkan tror att det finns en kärna av läror
och mystisk erfarenhet som är samfälld för alla religioner
och som inte kan påstås vara någons speciella egendom.Fria
Universella Kyrkan är verksam inom kristendomens område och
betraktar sig som en klart kristen kyrka, men anser inte desto mindre
att de övriga stora världsreligionerna är gudomligt inspirerade
och att de alla är utflöden från samma källa, om
än olika religioner framhäver olika sidor av samma grundtankar.
Somliga aspekter på dessa kan temporärt falla i glömska.
Grundlärorna vilar på sitt eget inneboende värde. De utgör
den sanna katolska tro som är katolsk emedan den är framställningen
av allomfattande principer i naturen.
S:t Augustinus skrev: "Det som vi nu kallar den kristna religionen
existerade hos våra förfäder och har inte saknats från
människosläktets begynnelse till stunden för Kristi ankomst
i köttet från vilken tid den sanna religionen, som redan fanns,
började kallas kristen": (Retract. I, XIII:3). Samma princip
innefattas i den välkända förklaringen av S:t Vincent av
Lerins: "Id teneamus quod ubique, quod semper, quod ab omnibus creditum
est: hoc etenim vere proprieque catholicum", ("Låt oss
hålla fast vid det som överallt, alltid och av alla varit trott,
ty detta är sannerligen och rätteligen katolskt." (Commonitorium
kap. 2 (4).)Fria Universella Kyrkan söker följaktligen inte
omvända människor från en religion till en annan.
FÖRHÅLLANDE TILL ANDRA KYRKOR
Fria Universella Kyrkan är inte en ny religiös gemenskap; den
är en del av den Ena Katolska och Apostoliska Kyrkan. Denna historiska
kyrka är sannerligen En, trots sina många yttre förgreningar
i både Öst och Väst, eftersom samma Kristi liv besjälar
och upprätthåller den genom de sakrament som Han instiftat.
Fria Universella Kyrkan bevarar dessa sakrament i deras fullhet och oförändrade
tillstånd och den anser sin lära stå i överensstämmelse
med Kristi undervisning befriad från senare tiders förvanskningar.
Vidare betraktar den Kristi katolska och allmänneliga kyrka såsom
bestående av "alla som bekänner sig vara och kallar sig
kristna". Alla kyrkor, vare sig de är "historiska"
eller "nya", mottager Hans välsignelse i förhållande
till den uppriktighet som kännetecknar deras medlemmar, och i den
utsträckning som varje kyrka bevarar de sakramentala nådemedlen
och återspeglar vad Kristus avsåg med sin kyrka.
Fria Universella Kyrkan söker utföra sitt verk under vänskapligt
förhållande till alla andra kristna samfund. Den hyser ingen
önskan att värva proselyter bland andra kyrkors anhängare
och följaktligen välkomnar den dem uppriktigt till regelbundet
och fullt deltagande i sina gudstjänster, utan att begära att
de skall lämna sin egen kyrka. Kyrkans viktigaste uppfordran och
budskap riktar sig till alla som inte tillhör någon kyrka eller
något religiöst samfund. Fria Universella Kyrkan är alltid
beredd att etablera relationer med interkommunion med andra kyrkor på
vänskaplig grund. Den vill inte bestrida, att de icke-episkopala
kyrkorna skulle ha de karismatiska eller profetiska nådegåvorna
för predikan och inspiration, men då dessa kyrkor inte gör
anspråk på det katolska prästadömet, tillräknar
Fria Universella Kyrkan dem inte detta. Följaktligen tillåter
Fria Universella Kyrkan, när alla parter enas därom, sina präster
att byta talarstol med präster från icke-episkopala kyrkor,
men den inbjuder inte de senare att officiera vid sina altaren.
HELIGA SKRIFTER
Fria Universella Kyrkan lär att den Heliga Skrift inte är ordagrant
eller alltigenom inspirerad, utan endast i allmän bemärkelse.
Kyrkan anser att den innehåller mycket som är gudomligt inspirerat
och att det vid sidan av vad som är bokstavligt sant även finns
annat som, såsom Origenes lärde, kan förstås allegoriskt
och symboliskt. Den inser att Gamla Testamentets böcker är av
växlande värde.
Kyrkan menar att det finns vittnesbörd om förekomsten av den
högsta inspiration också i andra skrifter. Till och med kan
det sägas, att kunskapen om Österns religioner och psykologi,
som i ökande utsträckning har blivit tillgänglig, kastar
mycket ljus över tolkningen av kristen lära.
TROSFRIHET
Medlemskap i de flesta kristna kyrkor bygger på omfattande av en
gemensam tro. Ofta råder stor skillnad mellan den reflekterande
människans verkliga trosuppfattning och den officiella bekännelse
som man förutsätter att hon omfattar. Sådan motsägelse
leder till undertryckta tvivel eller hyckleri och tenderar att hämma
den fria tankeverksamheten.
Fria Universella Kyrkan lämnar sina medlemmar frihet i tolkningen
av trosbekännelser, heliga skrifter och traditionen samt av dess
liturgi och lärosammanfattning. Den begär endast att olikheter
i tolkning skall uttryckas på ett höviskt sätt. Den intar
denna attityd inte på grund av någon likgiltighet inför
vad som är sanning, utan för att den anser, att tro bör
vara resultatet av individuella studier eller intuition. En sanning är
inte en sanning för en människa, och en uppenbarelse är
inte en uppenbarelse för henne, förrän de blivit hennes
egen sanning och uppenbarelse. Allteftersom en människa växer
andligen kommer hon att växa ifråga om förnimmelse av
sanning; ingen läpparnas bekännelse, intet förståndets
ytliga instämmande kan ersätta denna växt. Kristus åsyftade
helt visst att Hans religion skulle vara kärlekens och frihetens
religion, som skulle hjälpa människorna på deras många
stadier längs den andliga mognadens väg. Han avsåg inte
att de i Guds namn skulle diktera bekännelseformler som måste
antagas som villkor för frälsning. Oförmåga att urskilja
en sanning medför helt enkelt en förlust av den hjälp som
insikten om denna sanning skulle ge.
Fria Universella Kyrkan anser sig därför handla i sin Mästares
anda när den med glädje i sina led välkomnar dem som söker
sanningen. Kyrkan förmedlar till sina medlemmar vissa läroframställningar,
men fordrar inte, att de antager några dogmer som de själva
inte kan omfatta. Som grundval för gemenskapen begär den av
sina medlemmar inte samstämmig tolkning av en gemensam tro, utan
snarare beredvillighet till en samfälld gudstjänst efter ett
gemensamt ritual.
Kyrkan syftar till att hjälpa sina medlemmar att själva finna
sanningen genom att bereda dem möjligheter till andlig växt
och genom att förklara den uråldriga kunskapen om hur de gudomliga
möjligheterna inom varje människa kommer till uttryck. Kyrkan
begär av dem ärlig uppriktighet, rent motiv, tolerans, fördomsfrihet,
höviskhet, arbetshåg och en ständig strävan mot höga
ideal.
PRÄSTERSKAPET
Prästerskapet iFria Universella Kyrkan gör inte anspråk
på andligt eller världsligt förmyndarskap över dem
som ansluter sig till dess verksamhet. Gemensamt med andra kyrkors prästerskap
har det Kristi uppdrag att undervisa (Matt 28:18-20) men gör ej anspråk
på auktoritet över det enskilda samvetet. Huvudvikten lägges
snarare på prästernas uppgifter som förmedlare av de gudomliga
sakramenten och förvaltare av Guds mysterier, och de är redo
att så långt det är rimligen möjligt stå till
tjänst för dem som påkallar deras hjälp.
Fria Universella Kyrkan varken förbjuder eller ålägger
sina präster att ingå äktenskap. Men den förväntar
sig helt naturligt att dess prästerskap, såväl som dess
medlemmar, respekterar äktenskapslöftenas helgd, och visar ansvarskänsla
i uppträdandet mot andra människor.
Fria Universella Kyrkans präster är oavlönade och försörjer
sig därför i allmänhet med ett borgerligt yrke vid sidan
av sin prästerliga gärning.
ETIK
Fria Universella Kyrkan framhåller värdet i samfällt kristet
liv och gudstjänstfirande. I huvudsak medför kristendomen, sett
som ett system av etik, filosofi och gudstjänstfirande, möjlighet
för människan att mer fullödigt ge uttryck för Kristi
kärlek. I kraft av sådan kärlek kan människan lösa
de många svårigheter som omger henne på det mänskliga
broderskapets väg. Detta broderskap är hörnstenen i allt
verkligt religiöst liv, och utan det kan heller inget samhälleligt
organisationssystem fungera väl.
Människans etiska ansvar innefattar tolerans, kärlek och broderskap
och måste, på grund av allt livs inneboende enhet, utsträckas
bortom gränserna för nationer och folkslag till att omfatta
medmänniskor av alla religioner, eller utan religion, och även
till dem som förnekar Guds existens. Vidare tror Fria Universella
Kyrkan att människan har etiska plikter mot alla naturens riken som
pulserar av Guds skapande liv; det är en helig plikt att skydda och
vårda växt- och djurrikena. Kristi sanne lärjunge igenkännes
på sin förmåga till kärlek och omtanke snarare än
genom de trossatser han bekänner sig till. Genom det sanna broderskapets
levande exempel kommer alla att i tidernas fullbordan föras närmare
Gud.
MYSTICISM OCH ÖVERSINNLIGA ERFARENHETER
Inom ramen för sin undervisning innesluter Fria Universella Kyrkan
allt som är gott och sant på den vetenskapliga kunskapens växande
område. Den välkomnar nya studier av människans psyke
inkluderande psykologi, översinnligt varseblivande och psykisk forskning.
Den ifrågasätter emellertid allvarligt värdet av sekter
och kultformer som grundar sig enbart på sådana studier. Fria
Universella Kyrkan tror, att de urgamla bruken för sakramentens förvaltning
är grundade på Kristi visdom, och att de därför måste
överensstämma med gudomlig ordning och med nödvändighet
vara vetenskapliga. Även om ännu endast små försök
gjorts att studera grunderna för de förändringar i människans
psyke som uppstår till följd av dessa kyrkobruk föreligger
stimulerande utvecklingstendenser på detta område.
"Där skådande icke finns, går folket under"
Ordspr 29:18. I varje kyrkas tidiga skede finns alltid klarseende människor
som äger förstahandskunskap ifråga om andlig sanning och
som därför kan tala med den enda auktoritet, förutom uppenbarelsens,
som har värde, nämligen kunskapens. Sådana sanningar kan
under alla tider upptäckas, eller bekräftas på nytt, av
dem som är andligen utvecklade.
Då en kyrka upphör att frambringa "vetande" människor
och då dess prästerskap, i avsaknad av inre upplysning, söker
påtvinga andra sin vilja genom auktoritet, blir dess läror
trånga och hårda, dess teologi blir logisk och mekanisk. Fria
Universella Kyrkan syftar till att vara en gnostisk kyrka, inte i den
meningen att den skulle söka återuppliva vissa besynnerliga
läror från kristendomens tidigare dagar, utan därigenom,
att den vill söka hjälpa sina medlemmar att själva nå
fram till den kunskapens "visshet", som är den sanna gnosis
och som S:t Clemens av Alexandria skrev om. Den gamla Reningens, Upplysningens
och Föreningens väg, som i forna tider förde den sökande
till denna visshet, ligger ännu öppen för hans fot. De
som beträder den kan alltjämt hoppas nå fram till lärjungaskap,
till den omedelbara förening med Mästaren, som bör vara
varje kristens mål. "Korsets väg" innebär allt
större framträdande av Kristus-anden inom människan, och
till detta ändamål är Kristi Heliga Kyrkas sakrament behjälpliga.
Fria Universella Kyrkan är en levande kristen kyrka; framåtsträvande
i den meningen att den anser, att religionens former bör hålla
jämna steg med mänsklig mognad och upplysning, och historiskt
såtillvida som den hävdar, att kyrkan bevarat ett dyrbart arv
från Kristus själv.
VILLKOR FÖR KOMMUNION OCH MEDLEMSKAP
Fria Universella Kyrkan välkomnar till sina altaren alla som i vördnad
och uppriktighet nalkas dem. Den betraktar den kristna kyrkan som en gemenskap
av alla som vänder sig till Kristus, sin Mästare och vän,
och som en inspiration för deras andliga liv.
Den erbjuder Hans kärleks välsignade sakrament åt var
och en som med vördnad önskar mottaga det.
Medlemmar intages i Fria Universella Kyrkan genom dop eller, om sådant
i vederbörlig ordning blivit förrättat, genom konfirmation.
Om den sökande såväl mottagit dop som undergått
konfirmation i fullständig form, användes en enkel form för
intagning, varvid en välsignelse nedkallas över den sökandes
religiösa strävan.
Personer, som önskar inträda i Fria Universella Kyrkans och
som tidigare mottagit dessa sakrament i någon form som är mindre
fullständig än Fria Universella Kyrkans, mottager dem "villkorligt".
LITURGI
Fria Universella Kyrkans använder en reviderad liturgi, avfattad
på landets språk. I denna liturgi är de väsentliga
grunddragen i de sakramentala formerna bevarade med noggrann omsorg, och
den förhärskande tonen präglas av en hängiven och
glädjefylld strävan. Genomgående har man bemödat
sig, att på prästens eller församlingens läppar inte
lägga några uttryck som de inte ärligt och uppriktigt
kan mena eller rimligen förväntas omsätta i praktisk handling.
Fruktan för Gud och hans vrede, nedkallande av förbannelser
över hedningarna, servilt kryperi och självförnedring,
upprepade vädjanden om barmhärtighet, naiva försök
till köpslagan med Gud, samt fruktan för ett i evighet varande
helvete har, tillsammans med andra grova kvarlevor från det förflutna,
borttagits ur ritualet såsom nedsättande för tanken på
en kärleksfull Fader och för människan som Han skapat till
sin egen avbild. Medan religionens väsentliga sanningar är oföränderliga,
måste framställningen och formuleringen av dessa sanningar
växla allteftersom mänskligheten framskrider mot större
upplysning. Hängivenhetsuttryck av böneformler, vilka passade
jordbrukssamhällen i Mindre Asien under den kristna tideräkningens
första århundraden, kan inte ge motsvarande uttryck för
nutida grundtankar om gudsdyrkan. Detsamma torde kunna sägas om de
medeltida uttrycksformerna.
Den centrala handlingen i kristen gudsdyrkan är den Heliga Kommunionen,
eller mässan, som av liberal-katoliker kallas den Heliga Eukaristien
för att framhålla den tacksamhet som man bör nalkas den
med. I detta välsignade sakrament är Jesus Kristus närvarande
på ett andligt sätt under form av bröd och vin. Fria Universella
Kyrkan försäkrar att den Heliga Eukaristien långt ifrån
är blott gudstjänst till åminnelse av Hans liv, död
och uppståndelse, utan Kristi ojämförliga gåva av
sig själv till sin kyrka.
Den Heliga Eukaristien är i grunden en samfälld handling; alla
som deltager, ja, faktiskt hela mänskligheten och hela skapelsen,
välsignas därigenom.
BIKT
Avläggande av enskild bikt är en frivillig sak och erfordras
inte som förberedelse för mottagande av nattvarden. Att ofta
och systematiskt avlägga bikt uppmuntras inte, då detta lätt
förringar sakramentets sanna värde i individens andliga liv.
Då kyrkan emellertid inte desto mindre tror, att avlösningens
nåd är en av Kristi gåvor till de sina (Joh 20:23), erbjuder
den denna hjälp åt dem som önskar undfå den, såväl
i form av enskild bikt som under de allmänna gudstjänster. Att
avlösa betyder att frigöra. I överensstämmelse med
detta betraktar Fria Universella Kyrkan inte avlösningen såsom
något som för alltid avlägsnar synd hos människan
eller befriar henne från konsekvenserna av hennes förseelser.
Avlösning bör leda till ett återupplivande, ett återställande
av den naturens inre harmoni som blivit rubbad, och ett återförande
av henne till ett rikligare flöde av den gudomliga kraft, som hon
är avsedd att vara ett sant uttryck för.
HEALING
Fria Universella Kyrkan ägnar särskild uppmärksamhet åt
helandets tjänst. Även om helbrägdagörelsens under
synes ha förekommit ofta på apostlarnas tid, har vi ingen grund
att antaga, att gåvan att bota sjukdomar skulle förlänas
vid ordinationen, eller att helandets gåva skulle vara annat än
en karismatisk kraft. Men i den Helige Andes livgivande kraft, avlösningens
nåd, den heliga oljan för de sjuka och Kommunionens sakrament
förfogar kyrkan över nådemedel för att vitalisera
och komplettera vanliga läkemetoder. Helandet och prästerliga
funktioner hör samman och fulländar varandra. Det råder
ett tilltagande erkännande av att kroppsliga sjukdomar i många
fall kommer av psykiskt lidande och bäst kan botas när själen
äger lugn och ro.
Kyrkan strävar att återinsätta denna helande verksamhet
på dess rätta plats i livets ordning. Smörjelsens sakrament
användes i detta syfte på tre sätt: som offentliga gudstjänster
för andligt helande ("läkegudstjänst"), som enskild
smörjelse för den sjuke och såsom sista Smörjelsen
för den som svävar i fara för nära förestående
fysisk död, då den särskilt må betraktas som ett
själens helande. Även om fall av fysiskt tillfrisknande inträffar,
riktas alltid avsikten med andligt helande mer direkt mot själva
orsaken till sjukdomen - ofta en omedveten psykisk obalans och en separation
från nådens tillstånd.
KONST
Sant konstnärligt uttryck är den Helige Andes skapande aktivitet
och därför en mäktig faktor i människans moraliska
och andliga utveckling. Fria Universella Kyrkan strävar att ge praktisk
erkännande åt den sanningen, att det är lika nödvändigt
att skola och förfina känslolivet genom konstens inflytande
som intellektet genom vetenskap och filosofi. Att älska skönhet
är att älska en manifestation av det gudomliga och om människor
ägde inre skönhet skulle de också oundvikligen uttrycka
sin inneboende gudomlighet. Konstens kraft att kultivera denna inre skönhet
bör inte underskattas.
Att uttrycka skönhet genom gudstjänsthandlingar är högst
värdefullt i vår teknologiska och nyttobetonade tidsålder.
Många människor har föga erfarenhet av dess skapande inflytande
på det dagliga livet. Ceremoniens rytm, skrudarnas färg och
form, musikens upplyftande kraft, rena arkitektoniska linjer i byggnader
och den enkla skönheten i deras möblering, spelar alla en roll
i kyrkans liturgiska arbete. Sångmässan är avsedd som
kyrkans huvudgudstjänst, där musik som medger fullt deltagande
av församlingen användes. På samma sätt uppmuntrar
de övriga gudstjänstformerna till gemensam lovsång.
Fria Universella Kyrkan inser, att genom inflytande från sådana
hjälpmedel, även om de i sig själva inte är absolut
nödvändiga, utvidgas människans medvetande emot den gudomliga
harmonin och hon kommer alltmer att motsvara, om än ofulländat,
skönhetens verklighet. Konsten har ibland kallats religionens tjänarinna
- man skulle snarare kunna kalla den en väsentlig del av gudsdyrkan.
POLITIK
Fria Universella Kyrkan engagerar sig inte, såsom samfund, i politiskt
eller socialt arbete. Den känner att den snarare bör utgöra
en drivande kraft bakom sociala och politiska framsteg genom att inspirera
sina medlemmar till människokärlek och önskan att tjäna
medmänniskorna, medan den lämnar dem full frihet att välja
sina egna lämpliga mål och metoder.
EKONOMI
Fria Universella Kyrkans verksamhet är helt beroende av frivilliga
bidrag från både dess lekmän och prästerskap. Ingen
lön eller personlig ersättning gives åt dess prästerskap;
de utför sin prästerliga gärning av kärlek till Kristus,
ofta med stora uppoffringar och avsevärda kostnader för dem
själva. Många förtjänar sitt uppehälle i profana
yrken. Ingen avgift må krävas för utdelandet av sakramenten
eller för annat andligt arbete.
LÄROSAMMMANFATTNING
1.
Fria Universella Kyrkan förkunnar Guds existens; oändlig,
evig, översinnlig och inneboende. Han är det Ena Väsendet
från vilket alla existensformer härstammar. "I Honom
är det som vi lever och rör oss och är till" Apg
17:28.
2.
Gud manifesterar sig i sitt universum som en Treenighet, vilken i den
kristna religionen kallas Fader, Son och Helig Ande, tre Personer i
en Gud, av samma väsen, samma Evighet; Fadern orsaken till allt,
Sonen Ordet som blev gjort till kött och bodde ibland oss, Den
Helige Ande livgivaren, inspirationskällan, heliggöraren.
3. Människan är
en förening av ande, själ och kropp. Människans ande,
gjord efter Guds avbild, är till sitt väsen gudomlig. Därför
kan hon inte upphöra att existera; hon är evig och hennes
framtid är en, vars härlighet och glans är utan gräns.
4. Kristus lever ständigt
som en mäktig andlig närvaro i världen, ledande och upprätthållande
sitt folk. Den gudomlighet som var manifesterad i Honom är gradvis
under framträdande i varje människa tills dess att alla skall
komma "till manlig mognad och så bliva fullvuxna intill Kristi
fullhet" Ef 4:13.
5. Världen är
skådeplatsen för en ordnad plan, enligt vilken människans
ande, genom att hon upprepade gånger uttrycker sig själv
under varierande levnadsvillkor och erfarenheter, ständigt utvecklar
sina krafter. Detta andliga framträdande äger rum under en
okränkbar lag om orsak och verkan. "Vad människan sår,
det skall hon ock skörda" Gal 6:7. Hennes göranden och
låtande i varje fysisk inkarnation bestämmer i stor utsträckning
hennes erfarenheter efter döden i den mellanliggande världen
(eller reningens värld) och i den himmelska världen och påverkar
i hög grad förhållandena vid hennes nästa födelse.
Människan är en länk i en vidsträckt livskedja,
som sträcker sig från det högsta till det lägsta.
Så som hon hjälper dem som står lägre, så
får hon hjälp av dem som står ovan henne på livsstegen,
sålunda erhållande en fri nådegåva. Det finns
ett de Heligas Samfund av rättfärdiga, fullkomnade människor
eller helgon, som hjälper människosläktet. Det finns
en ordnad skara av styrande änglar.
6. Människan har
etiska plikter mot sig själv och andra. "Du skall älska
Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och
av allt ditt förstånd. Detta är det yppersta och förnämsta
budet. Därnäst kommer ett som är detta likt: Du skall
älska din nästa såsom dig själv. På dessa
två bud hänger hela lagen och profeterna". Matt 22:37-40.
Det är människans plikt att lära sig urskilja det gudomliga
ljuset inom sig själv och andra, det ljus "som upplyser alla
människor" (Joh 1:9). Emedan människorna är Guds
söner, är de bröder och oskiljaktigt sammanlänkade;
det som skadar den ene, skadar hela brödrakretsen. Således
har människan en plikt mot Gud både inom sig själv och
andra; för det första, att ständigt sträva att leva
upp till det högsta i henne, varigenom det blir möjligt för
Gud inom henne att komma till ett alltmer fulländat uttryck; för
det andra, att erkänna broderskapets faktum genom oupphörlig
strävan mot osjälviskhet genom kärlek, hänsyn och
tjänande gentemot sina medmänniskor. Att tjäna mänskligheten,
hysa vördnad för allt liv och offra det lägre självet
för det högre är lagar för andlig växt.
7. Kristus instiftade
olika sakrament i vilka en inre och andlig nåd gives oss genom
ett yttre synligt tecken. Det finns sju kyrkobruk som kan räknas
som sakrament, nämligen Dopet, Konfirmationen, den Heliga Eukaristien,
Avlösningen, den Heliga smörjelsen, Äktenskapet, och
de Heliga Ordinationerna. Läran om dessa sakrament är i tillräcklig
utsträckning framställd i Fria Universella Kyrkans liturgi.
Kristus, det levande överhuvudet i den kyrka som Han grundat, är
den verklige utdelaren av alla sakrament.
Eftersom Fria Universella Kyrkan välkomnar till medlemskap alla
som söker sanning, kräver den inte, att dess medlemmar i varje
detalj accepterar denna Principförklaring och Lärosammanfattning.
Den må emellertid anses utgöra Fria Universella Kyrkans särskilda
bidrag till det kristna tänkandet.
Biskoparna i Fria Universella Kyrkan är beredda att till ordination
antaga endast de kandidater som finner sig stå i allmän överensstämmelse
med denna Principförklaring och Lärosammanfattning.
|
